Jag har tappat räkningen. Jag har ingen aning om hur många dagar jag har varit här. Men det är ju å andra sidan inte så relevant heller. Jag borde ha tre dagar att skriva om, men det har tagit mig ca 20  minuter att komma fram till vad jag har gjort. ¨

I lördags fick jag äntligen testa Horseback Riding. Men eftersom vi är i Afrika så fungerar saker naturligtvis inte som de ska, och det blev en ganska kort tur. Här finns ridning för Beginners och Advanced, men jag hade hört från dem som varit på beginners tidigare att den hade varit svår för att vara beginners (alla tre gångarterna, i alla fall). Sådan tur hade dock inte jag, vi skrittade bara. Men det är ändå en häftig upplevelse att rida ute på savannen, man kommer så nära djuren när man sitter på hästryggen, eftersom djuren tror att man är ett djur själv och inte är rädda. På eftermiddagen fick jag gå på four baboon walk igen (jag vet inte varför vi fortsätter att kalla dem four baboons när de bara är tre, men men…) eftersom ingen annan vill. I princip alla är rädda för babianerna eftersomär svåra att hantera om man inte vet hur man ska göra (och eftersom de tycker om att slita av håret på folk).

Söndagar är som sagt lediga, men foodprep måste göras ändå, och jag hade foodprep med newbiesarna på morgonen. Det är alltid en upplevelse när det är med newbies, man vet inte hur de kommer att reagera när någon lägger ett åsneben på bordet och ber en att skära bitar. Men det gick bra, inte för mycket grimaser. Eftermiddagen var jag ledig, vi spelade fetchball igen. Jag tror inte att det finns någon sport där det är tillåtet med så mycket tacklingar när man spelar utan skydd, och jagär kort sammanfattat lite blå idag. Men det var sjukt roligt ändå! På söndagkvällar äter vi alltid Spaghetti med köttfärssås, och teamen turas om att laga. Den här gången var det Crocs som skulle laga. Det var kul att få laga mat, det var länge sedan. Dessutom kunde jag se till att det faktiskt hamnade lite kryddor och lite salt i maten, det har vi inte haft på ett tag.

Idag har jag varit på meerkat walk. Surikaterna är sjukt gulliga, men de är ganska tråkiga att gå på walk med. De sitter och gräver i tre timmar, och vi satt och tittade på, och räknade dem med jämna mellanrum så att ingen försvinner. Det försvann en förra veckan, och han har inte dykt upp ännu.  Eftermiddagen blev farmwork, vi  är så många nu att det verkar som att de passar på att göra allt som behövs nu när det finns folk som kan göra det. Vi skulle byta hö i caracalernas hus. Höbalarna skulle flyttas en sträcka på ca 20 meter fågelvägen. Problemet var att det var ett 3 meter högt staket mellan oss och stället de skulle till, och att grinden i staketet var låst. Vi provade 30 olika nycklar, ingen passade.

Om man inte kan gå genom grinden är sträckan helt plötsligt inte 20 meter utan ca 800. Och höbalar är tunga och sticks. Vi släpade dit tre (på sex personer), och kom sedan fram till att det måste finnas ett enklare sätt. Så vi byggde en trappa av höbalar och kastade över dem över staketet istället, för att sedan kasta tillbaka rena. Mycket mer effektivt, så nu är det rent och fint igen.

Någon baby caracal walk blev det inte idag trots att det skulle vara det, jag håller tummarna för att de väntar tills på torsdag för då ökar mina chanser att få gå på den rejält. Men vi får se. Någon öken blir det inte heller, det känns lite tråkigt när man hör dem andra prata om det, men det blir nog bra ändå.

Visste ni förresten att Ja må hen leva har fem verser? Det gjorde inte jag förrän en av volontärerna fyllde år förra veckan. Tradition är att personen i fråga först får sjunga för sig själv, och att sedan varje land sjunger sin egen sång. Men jag trodde vi var färdiga efter två, och skrattade ganska mycket åt de sista tre. Sedan dess har vi haft ytterligare en födelsedag, och idag är det dags för ännu en. Dags att läsa på texten till de sista verserna!