Det är lite konstigt att vara här, det är mycket man inte är van vid. Man är inte van vid att det blir kolsvart klockan halv sex och att man måste ha ficklampa vart man än ska så att man inte trampar på en orm. Man är inte van vid att behöva ha täcke, sovsäck och filt när man sover, och att shorts och linne ändå är för varmt på eftermiddagen. Man är inte van vid att det mitt under ett möte kan komma en springbock och börja slicka en på axeln, eller att hela tiden behöva se sig om så att man inte blir sparkad av en strutsunge, och inte heller att nästan snubbla över en sköldpadda eller en mungo när man ska äta lunch. Man är inte van vid att ha babianövning istället för brandövning. Man är inte van vid att allting sticks, gräs, buskar, träd, djur… allt. Man är inte van att vakna av att lejonen ryter. Man är inte van vid att geparderna låter som fåglar och fåglarna som lamm. Man är van vid att skrika om det sitter en tiocentimeters spindel en meter ifrån en, men det gör man inte här. Atmosfären är fantastisk, det är lugnt och helt tomt på mänskliga ljud, bilar och musik och sådär hörs inte här, det låter hela tiden men det är bara djuren som hörs.