Nu har jag äntligen internettillgång (och det är tredje gången jag skriver det här eftersom min dator är knäpp). Jag kan bara blogga i ett litet rum, det är enda stället där det finns både internet och ström, men det fungerar.

Dag ett var en fredag och bestod mest av en lång bilresa och lite introduktion. Vi fick veta vilka regler som gäller, vi flyttade in i våra stugor, och vi fick presentera oss för ”Oldies” (de som varit här längre) och veta våra grupper. Jag är en Croc, vilket innebär att vi ansvarar för geparderna, öronrävarna, hönorna, en gam, två vervet monkeys och krokodilerna (inte stora, men de bits bra ändå.)

Andra dagen började med en tour runt alla enclosures utanför farmen, så att vi fick se alla de vilda djuren. Lejon, geparder, babianer, leoparder, caracaler och några afrikanska vildhundar fick vi se, samtidigt som Everd (volontäransvarig) berättade de olika djurens historia. Efter frukost fick vi träffa djuren på farmen, de mer ”tama” djuren, och fick veta vad man ska göra med olika djur i olika situationer, hur man hanterar en sur gepard och varför, osv. Vi fick också hälsa på Atheno (8 månader gammal gepard) och klappa honom lite, han är jättemysig. På eftermiddagen hade jag foodprep, det innebär att man gör i ordning maten till alla djuren man ansvarar för, städar deras inhängnader och matar dem. Jag fick handmata Asem, en gam, han är stoor men det gick bra. Foodprep är inte så illa som jag hade hört att det skulle vara, många av våra djur är köttätare men åsnorna är faktiskt styckade när vi får dem, vi behöver bara ta bort pälsen och skära till lagom stora bitar. Lördagkvällar är alltid grillkvällar, så den spenderades vid lägerelden.

Dag tre var en söndag och började bra. Frikkie (tidigare volontäransvarig) gillade att jag och några till var på farmen tidigt trots att vi hade sovmorgon, så han tog med oss in till Elsa. Elsa är en lejonhona, 23 år gammal i december, och förlamad i båda bakbenen. När hon kom till Harnas för åtta år sedan kunde hon bara röra huvudet, nu fungerar frambenen fint och hon visar tecken på att kunna börja använda sina bakben också. Hon tycker inte om människor, men det finns några få som kan gå in till henne och Frikkie är en av dem. Så han gick fram och klappade henne, och vi fick stanna ett par meter bort. Men det är en häftig känsla att stå två meter från ett lejon, som trots att hon är skadad är både snabb och farlig om hon bara vill.

Arbetet inleddes sedan med foodprep. Det är det enda som ska göras på söndagar, i övrigt är det vilodag. Tanken är att den tid som blir över ska vara interaction med de olika djuren, men eftersom vi ”newbies” inte får gå in i inhägnaderna ännu så satt jag mest utanför för att de skulle få en chans att lära känna mig genom stängslet först, och på det viset underlätta när jag får gå in där sedan. På eftermiddagen spelade vi fetchball (blandning mellan rugby och netball, verkar mest gå ut på att tacklas), det var kul men jobbigt. Det är varmt här på eftermiddagarna. Söndagkvällar är filmkvällar, så vi såg den senaste Xmanfilmen på kvällen. Dock var den inte slut förrän efter halv tio, så då hade jag nästan somnat. Man får konstig tidsuppfattning här, vi äter middag klockan sju och sover nästan alltid före halv nio.

Dag fyra var den första riktiga dagen här, och vi hade foodprep igen. Det är det vi måste lära oss, så det har vi ofta i början. Dessutom behövde vattenhålen rengöras hos geparderna och hönorna, det tog sin lilla stund. På lunchen hade jag dock tur, jag var en av två som fick följa med och mata de 4-6 veckor gamla caracalbebisarna. Vad jag inte visste då var att jag nu kommer att få göra det varje dag, så att de vänjer sig vid mig. De är fyra stycken, sjukt gulliga, en av dem är mer än lovligt aggressiv så man får stå ut med att han rivs och bits lite, men det går bra. Halva dagen spenderades inne hos dem så att jag skulle få lära känna dem och dem mig.