45 dagar kvar. Långsamt kryper tiden fram. Jag har precis börjat skissa på packlistan. Den här gången bestod detta projekt mer eller mindre av att kopiera packlistan från förra gången, ta bort allting som jag lämnade i Namibia efter den resan (vilket var nästan alla kläder, framförallt) och konstatera att det behöver införskaffas lite nya slit-och-släng-kläder (eller snarare slit-och-lämna-till-bättre-behövande-kläder) igen om jag ska ha något att ha på mig. Så det är morgondagens projekt. Tack och lov har vi konstaterat att New Yorker har jättebilliga baslinnen, så dit bär det nog av. Den här gången behöver jag i alla fall inte köpa ett helt apotek, det borde räcka med ett halvt för att fylla på det jag redan har. Den lilla väskan jag brukar packa apotek i agerar för tillfället syskrin (vilket är bra, eftersom det är det den egentligen är till för) så vad jag ska packa allt i återstår att se. Kanske blir det en plastpåse.

 

Med andra ord är jag igång och bloggar om packningskaos igen. Består den här bloggen av någonting annat än absurda anekdoter om djur och mitt packningskaos? Förmodligen inte. Men men, jag antar att man som läsare får skylla sig själv, jag har flera gånger sagt att jag bloggar i första hand för min egen skull. Och jag tycker tydligen om packningskaos!