Sista dagen i Windhoek! Förmiddagen spenderades med - gissa vad? - Fler hantverksbutiker! Där köpte vi - gissa vad? - Mer hantverk! Lite osäkra på hur vi ska få hem saker, men det fanns lite för mycket som var lite för snyggt och skulle göra sig lite för bra ihop med strutsägget på bokhyllan hemma i Uppsala. Så på något vis går det nog, vi räknar med att lämna ganska så mycket kläder på Harnas ändå. Vilket är bra, för jag hade typ 1 kg till godo i väskan på vägen hit!

 

Men men, egentligen var det eftermiddagen jag skulle skriva om! Vi har nämligen varit iväg på det som vi såg mest fram emot av allt vi skulle göra i Windhoek; en Sundowner Ride bland Erosbergen. Tack och lov blev det minst lika fantastiskt som vi hade hoppats på!

 

Vi fick sällskap av fyra tysktalande namibiabor som tydligen regelbundet rider på Elisenheim Farm, där vi hade bokat turen, och Samantha, som var både ägare av farmen och vår trailguide. På varsin häst gav vi oss sedan av längs en enormt lång stig mitt ute i ingenstans längs bergen. Det var så vackert hela vägen att man nästan blev trött, det finns liksom en så absurd mängd plats i Namibia, mycket mer än vad som någonsin ses i Sverige, och man känner sig så oerhört liten bland bergen. 

 

Jag fick rida Picasso, en fantastisk skäck som jag kom jättebra överens med efter första travsträckan (/galoppsträckan, det beror på om du frågar mig eller hästen). Jag, som inte har galopperat alls på ca 10 år och inte mycket då heller, var inte helt nöjd med att inte få vara med och fatta besluten, men efter det gick det mycket bättre och vi fick till många långa både trav- och galoppsträckor där vi var mycket mer överens. Det var stor skillnad mot islandshästen som jag red för några månader sedan, dels svarade Picasso mycket bättre på hjälperna och dels finns det så mycket mer kraft i en stor häst. Galet häftigt att galoppera omkring i bergen när sanden virvlar om hovarna! Westernsadel kan också vara min nya favoritsak på jorden - sadelhorn, ja tack!

 

 

Efter ungefär två timmar stannade vi till i en glänta. Samantha tog lite bilder på oss och hästarna mot solröda berg, och sedan väntade det diverse olika dricka och snacks medan vi satt och pratade och såg solen gå ner bakom bergen. Då var det lite skönt att komma av hästryggen en stund, det känns i benen att vi inte är vana ryttare! Efter ungefär en halvtimme skrittade vi sista biten på långa tyglar tillbaka mot gården. Träningsvärken kommer att kännas imorgon, men vi är jätteglada att vi gav oss på att boka ridturen trots att det var lite kort varsel och att vi inte visste riktigt vad vi gav oss in på. Det blev också mycket mer ridning den här gången, förra gången vi red en tur var det mer "åka häst" men nu fick vi jobba lite mer, det var roligt! 

 

 

Efter ridturen blev det ytterligare en middag på Joe's Beerhouse, där vi hamnade vid ett bord tillsammans med ett sydafrikanskt sällskap och en amerikan, och turades om att berätta diverse absurda historier om vad vi varit med om de senaste dagarna. Mycket trevligt! Nu väntar Harnas på oss imorgon (äntligen!) så för tillfället laddar vi all elektronik. Vem vet när vi kan göra det nästa gång? Från och med imorgon är det också möjligt att bloggandet blir lite mer sporadiskt, och vi får se om det alls går att ladda upp några bilder längre, det är viss risk att jag måste sköta allt bloggandet från telefonen framöver. Men det kommer att dyka upp inlägg, och jag såg att det har varit en väldig massa folk inne och läst de senaste två dagarna. Jättekul!