Första heldagen i Windhoek har varit rolig, lärorik och nyttig, i ungefär den ordningen. Vi hade turen att på morgonen lyckas boka en eftermiddagstur genom Windhoek med omnejd, och hade därmed dagen planerad för oss. Med väskorna packade med så lite som möjligt gav vi oss iväg till Namibia Craft Center, vilket vi hade sett på nätet var något som rekommenderades att se.

 

Väl framme förstod vi varför. Det är ett jättestort ställe, ett hus i tre våningar, med säkert ett 40-tal olika små hantverksshoppar. Vi hade nog gärna köpt precis hela byggnaden om vi hade kunnat, men begränsades av både tillgång till pengar och att vi ju på något vis ska få hem sakerna också. Några fynd hittade vi i alla fall!

 

 

 

Efter en lunch och en timme i solen var det dags för den lärorika och nyttiga delen. Vår City and Township-tour började i en butik där de både slipar och säljer Namibiska diamanter. Vi blev erbjudna bubbelvin vid ankomst och tittade sedan på smycken som var klart för dyra för vår budget.

 

Efter besök i en stor kyrka och en historielektion utanför det Namibiska parlamentet (där vi bland annat fick information om hur det gick till när Namibia blev självständigt, hur stamfolken behandlades osv, mycket intressant!) kördes vi sedan ut till Kutatura, som var en av många förorter till Windhoek vi har sett idag. Kututura är en av förorterna dit stamfolken tvingades flytta när vita sydafrikaner började skriva lagar på 1950-talet. Vi besökte där en intressant matmarknad, där allt från slakt till tillagning av kött sker på mindre än 100 kvadratmeter, och där de olika stånden säljer till varandra för att kunna tillaga sina produkter. Vi fick testa på fantastisk kryddad tomatsallad med bröd och grillat nöt(?)kött. Vi fick också smaka torkad larv av något slag, vilket var något mindre fantastiskt? Tydligen är denna matmarknad i alla fall ett av de bästa ställena i Windhoek att få tag i färskt kött och färsk fisk, och även om det var mycket folk där nu var det tydligen ingenting mot vad det kan vara på luncherna.

 

Det var först när vi kom längre ut ur Windhoek än så som storleken på klasskillnaderna i det här landet verkligen börjar märkas. Kontrasten mellan diamantbutiken vi besökt en dryg timme tidigare och det vi nu fick se var för stor för att riktigt förstå. I förorterna är det slitet, men det är riktiga hus. När vi väl kom längre ut än så byttes husen sakta men säkert ut till skjul av korrigerad plåt, ihoplappad till väggar.Vi mötte barn i sjuårsåldern bärande på stora dunkar, och guiden förklarade att det visserligen finns kranar med rinnande vatten, men att det för många kan vara fem kilometer att gå till närmsta sådan. Det är en upplevelse att se att det finns folk som lever sina liv i en miljö som är så oerhört olik vår vardag, jag har visserligen besökt afrikanska byar förut men det gör intryck i alla fall. Ändå går det inte riktigt att förstå, det är svårt att känna något annat än dåligt samvete över att världen ser ut som den gör.

 

Många av husen i förorterna var bostadshus, men många var också små företag. Butiker, frisörer, skomakare, vi såg till och med ett skjul som verkade ha konsultverksamhet för folk som ville starta egna verksamheter. Människorna gör vad de kan för att få ihop till det de behöver, och det är först de senaste 25 åren (sedan Namibias självständighet, 1990) som de alls har haft tillåtelse att driva egna verksamheter. Verksamheterna verkade i alla fall blomstra, och förhoppningsvis kommer de att fortsätta utvecklas.

 

Namibisk förort.

 

En sådan verksamhet som uppstått var vårt sista besök för dagen, Penduka Womens Center. Penduka är en verksamhet av kvinnor för kvinnor, som tillverkar diverse olika hantverk och som också (om jag uppfattade det rätt) lär ut hantverk till kvinnor för att de ska kunna starta egna verksamheter att försörja sig på. De riktade sig också mot folk som var döva eller blinda, och som därmed har svårt att få anställning någonstans. Bland annat tillverkar de glaspärlor av tomflaskor (krossa, smälta, forma, sätta på smycken), keramikkoppar och liknande, och stora mängder handfärgade och broderade tyger. Det visade sig också att Crafts Center, som vi besökte på förmiddagen, har mycket försäljare från Penduka. Även där hade de en gift shop som vi gärna hade köpt hela, men fick nöja oss med valda delar.

 

Nu är vi HELT SLUT av alla intryck, och ska nog försöka leta upp någonstans att äta strax. Imorgon väntar en oplanerad förmiddag och en ridtur, och på fredag åker vi till Harnas.