Igår var en spännande dag, precis som förväntat. Vi.mötte upp Frikkie och började med en snabb Outside Feeding, matade babianer, två.leoparder och tre lejon. Grejen när man åker med Frikkie är bara att man inte kastar saker över staket. Han går in i inhägnaderna och matar. Inte hos leoparderna, men hos lejonen körde han in och matade dem för hand. De var jättelyckliga och gosade med honom, man ser verkligen bandet mellan dem och det är jättehäftigt att titta på. Att sitta på ett biltak med lejonen precis nedanför är inte heller fel! Tyvärr hade ingen av oss kamerorna med oss, men det var ett sånt där magiskt Harnas-ögonblick!

Kulturresan började, efter en väldigt skumpig grusväg, på Naankuse x LifeLine Clinic, tidigare ägd av Harnas, där diverse olika folk erbjuds sjukvård, billigt eller gratis beroende på vilken stam de kommer från. Kliniken var välutrustad med operationssal och apotek, och drivs av volontärer och donationer, samt av lokalbefolkningen. Fantastiskt att se engagemanget där inne!

Därifrån åkte vi vidare till Epikuro, en by med mestadels folk från Tswanna. Byn besöktes av tyska missionärer i sekelskiftet 1800-1900, och befolkningen är tacksamma för detta. De är nu romersk-katolska, med katolsk skola fri för alla upp till sjunde klass (där de läser modersmål och engelska), och verkar i allmänhet väldigt glada och nöjda med hur de har det. Vi hälsade på på dagis, jättegulliga små barn som sjöng för oss, och i en grupp med 11-13-åringar som också sjöng. Vi fick sedan se några av dem igen, de vann namibiska mästerskapen i traditionell sång och dans förra året och gav oss ett smakprov ur årets framträdande. De var jätteduktiga!

Dagen avslutades i en by hos San-folket, och det var den klart jobbigaste biten mentalt. Frikkie berättade för oss att San-folket är ett jaktfolk, de jagar vilt med pil och båge och förflyttar sig med hjordarna. Eller gjorde, snarare, det finns ingen jaktmark kvar och de är alltså utan kultur och utan försörjningsmöjligheter. De flesta tar jobb dag för dag, vad de nu kan hitta. Alkoholismen är stor. Husen är ca 7 kvadratmeter och byggda av samma sorts säckar som vi får foderleveranser i på Harnas. Harnas gör sitt bästa för att anställa sanfolk och ge dem fasta jobb och lön, och dessutom skolgång ttill barnen, men det är långt ifrån alla som har det så bra. Det var tragiskt att se, men det är nog nyttigt också. Jag tror inte heller riktigt att det gick in helt, man ser det men man förstår inte. Alla i byn gick dock runt med stora leenden, så de verkar inte tycka att det är så illa!

Dagen avslutades med lapanight. Temat var, såklart, halloween. Dock var det ont om utklädda människor, det var lite synd. Men det var en bra kväll ändå!

Idag är sista dagen som foodprep mum! Förmiddagen ägnades åt att lära upp den nya tjejen, och att tvångsmata ytterligare en killing, som inte riktigt har förstått det här med nappflaska. Men lite mjölk fick han i sig i alla fall, så det ska nog gå bra med honom också!

På eftermiddagen var jag och Jessie överens om att hon klarade foodprep själv, och jag fick därför ge mig ut på Athenowalk igen! Vi hade outside feeding först, så det blev en kort promenad med Atheno, men det var fint ändå, han är så mysig! Det började dock med att han parkerade sig på biltaket i 10 minuter och inte alls ville gå. Men när han väl hoppade ner från taket var det en fin promenad, han var nyfiken på saker och vi hittade en leksak han kunde jaga, och så drack han från våra vattenflaskor. Jag har en sleepout med honom på söndag igen, det ser jag fram emot!