Igår fick jag åka på tour igen! Frikkie var med, och den här gången gick det kanske lite mindre bra. Han var inte helt nöjd med hur vi kastade halva åsnehuvuden till lejonen. Problemet med Frikkie är att misslyckas man första gången så får man inte försöka igen - och då är det ju inte så lätt att lära sig! Jag fick dock över huvudet första gången, med nöd och näppe, så efter lite muttrande från Frikkie fick jag fortsätta kasta. Åsnehuvud är tyngre än man tror! Det spännande med Frikkie är att han helt plötsligt vänder helt. Man sitter och är allmänt irriterad på honom, han kan vara ganska otrevlig, och i nästa ögonblick står han och berättar för en om lejonen och att bygga en relation till dem, och man nästan gråter för att det är så fint och så inspirerande. Han är en upplevelse i sig!

På eftermiddagen var jag ledig, eftersom det var söndag. Det varade i ungefär 20 minuter. Jag hann besöka schakalungarna en stund, jag har inte varit inne hos dem sedan vi hit. De har vuxit, men är fortfarande små och gulliga och lite rädda för folk. Ledig är ju i övrigt inte riktigt något man sysslar med här. Så fort man är ledig går någonting fel. Den här gången var det slagsmål i den ena vildhundsinhägnaden här på farmen, och vi var tvungna att försöka separera dem. Burar och väggar släpades fram, och så en massa Nnöövolontärer som försökte bilda murar mellan dem. Det gick inte riktigt som vi hade tänkt oss, men vildhunden separerades i alla fall från de andra, så resultatet blev rätt!

Igår kväll hade jag babian-sleepout med våra "mellanbabianer", Ronnie, Rika och Rosie. De hoppade runt i ca tre minuter, och somnade sedan gott i våra sovsäckar. Vi sov däremot inte mycket, de rörde sig i sömnen hela tiden och hade dessutom en tendens att sträcka ut sig på bredden på madrassen. Var får man då plats? En babian är dessutom inte rumsren. Alls. Så vi var ganska smutsiga och ganska trötta när vi tog oss ur inhägnaden i morse. Men det var helt fantastiskt, de var så gulliga och så nära och gosade jättemycket med oss, och kröp in och sov innanför sovsäckarna. Det roligaste var att Rika, som är den av babianerna jag kommer sämst överens med u vanliga fall, sov hos mig hela natten. Det var fint!

Idag har det varit en foodprep-dag, men en något mer spännande sådan än vanligt. Förmiddagen var precis som den brukar, men eftermiddagen blev lite annorlunda. En av de vilda geparderna hade lyckats ta sig in till vildhundarna (Tersius kommenterade att det inte är vildhundarnas månad nu, allt går fel!). Alla volontärerna och ett antal bushmän och andra farmanställda, totalt ca 60 pers, packade ihop sig i tre(!) bilar och körde ut, för att sedan försöka driva in geparden i rätt inhägnad igen. Mycket av det kändes ganska bekant; håll raka led, jämna avstånd, samma hastighet när ni går. Det är ju dock svårt i vanliga fall (alla konståkare vet!) och det är inte lättare när man ska igenom/över taggiga buskage och träd. Geparden hoppade till slut genom stängslet, vi var glada tills vi insåg att stängslet inte alls var till gepardinhägnaden utan till en annan vildhundsinhägnad. Gör om, gör rätt. In igen, nya led och ett nytt försök. Vi lyckades inte, klockan blev för mycket och alla djuren på farmen väntade på mat, men vi hade i alla fall fått geparden från en inhägnad med 20 hundar till en med tre. Överlevnadsmöjligheterna är betydligt större, och förhoppningvis lyckas vi imorgon!