Så, i tisdags var det foodprep igen, både morgon och eftermiddag! och jag hade ganska bra koll på allt som skulle göras, det fastnade förvånansvärt fort! Efter lunch var det också introduktion med geparderna, Bonnita tog med alla oss newbies in och lärde oss hur man hanterar geparder, både glada och mindre glada sådana. Det mesta kom jag ihåg från förra gången, men lite påminnelser kändes bra!

I onsdags var det mer foodprep! I mitt team var det bara newbies som haded foodprep, så vi var en aning förvirrade. Trots att vi förväntas veta vad vi ska göra är det väldigt mycket som ska kommas ihåg, men jag tror att vi redde ut det till slut! Jag fick också gå på team leader-meeting, i egenskap av blivande animal caretaker, så det var lite fint även om det väl egentligen inte gav så mycket den här gången, det finns en animal caretaker här i ytterligare två veckor, så jag har tid att lära mig allt!

Torsdag var en dag med många överraskningar! Den började helt enligt planerna, med att åtta volontärer åkte hem. Därefter skulle jag åka på tour, vilket jag såg fram emot, det är bland det roligaste man kan göra här! Dock var det inga gäster, och då skulle alla rovdjuren tydligen fasta (det gör de en dag i veckan), så då var det bara babianerna som skulle matas. Vi kastade "snöbollar" av "mieliepap" (=majsgröt) över stängslet och gjorde grej av att försöka träffa babianerna i huvudet, det är så gott som omöjligt men väldigt kul! Efter det hade de sagt att vi skulle vara lediga, så vi hade tänkt gå in till caracalerna, men det ändrades fort.och istället blev det farmwork. Tydligen äter fåren just nu allt de får syn på, det är så torrt, och ibland får de i sig en giftig växt. Motgiftet är roten av samma växt, så vi ägnade förmiddagen åt att gräva upp så många rötter som möjligt. När vi var färdiga gjorde vi ett nytt försök till att umgås med caracalerna, men det var en vattenspridare precis vid grinden så vi hoppade in och lekte lite med surikaterna tills de hade flyttat på den. När vi väl kom in till caracalerna låg Samar och Juliet och sov i huset, Avial kunde vi inte hitta. Fullt pådrag, alla volontärer var ute och letade, vi har fortfarande inte hittat henne. Vi har inte heller någon aning om hur hon tog sig ut, det finns inga hål och inga tassavtryck. Vi kan bara hoppas att hon kommer tillbaka när hon blie tillräckligt hungrig! Torsdag eftermiddag började med lång väntan. Jag och två tjejer skulle ut och mata de stora babianerna igen (rovdjuren fastade, tyvärr), men Tersius, som som skulle köra bilen, hade saker han skulle göra först. Vi satt i foodprep area och väntade, det är alltid lite spännande för folk älskar att driva med varandra där. En coordinator gömde sig i soptunnan med hästfoder och skrämde vettet ur en annan coordinator och två volontärer genom att hoppa upp precis när de öppnade locket, fantastiskt roligt! Och så var det den stora chocken. Vi hittade en död afrikansk vildhund i fel inhägnad, den hade förmodligen tagit sig in dit och så hade de andra dödat den. Vi skulle i alla fall åka in i inhägnaden och plocka upp kroppen. Det gick bra, vi kollade stängslet och lade in kroppen i "bagaget" (som är en bur med tredelad baklucka) där jag och en tjej till också satt. Och vildhundarna flippade ur fullständigt. Vi åkte i ca 70 km/h, hundarna höll jämna steg med oss och var nära! Vi hade ju "kött" i bilen... Det var väl lite läskigt, men okej, vi var ju trots allt i en stängd gallerbur. Sedan öppnas en tredjedel av bakluckan. Jag fick tag i den och drog igen den, och försökte hålla den stängd medan vi fortsatte åka, varv efter varv i inhägnaden. Vi kunde inte ta oss ut genom grinden utan att släppa lös hundarna, så vi fortsatte åka medan Tersius kallade på förstärkning via radion. Då öppnades resten av bakluckan. Den närmaste hunden var på hoppavstånd och stirrade på oss. Vi kastade oss på luckan och lyckades dra igen den, och satt sedan och höll så hårt vi kunde i den och i varsin vägg, för att helst inte flyga omkring och landa på den döda vildhunden i farten. Till slut lyckades bushmännen släppa ut oss ur inhägnaden. Det var, kort sammanfattat, en dramatisk avslutning på eftermiddagen. Och så var det sleepout med Atheno. Vi släpade dit madrasser och sovsäckar och lade oss under bar himmel. Alla har pratat om hur kallt det är, men det var inte farligt alls, snarare tvärtom. Atheno brukar sova mer eller mindre på dem som har sleepout, men med oss sov han några meter bort. Det är dock häftigt att sova ca fyra meter från en gepard, som spinner och låter som en moped. Mitt i natten var det dessutom stjärnklart, och här är det så mörkt att man ser massvis med stjärnor. Att somna om med Orion över huvudet är inte heller helt fel!

Idag har varit ytterligare en dag av foodprep. Dagens stora äventyr var väl besöket hos babybabianerna, Bella och Floy, och baby Vervetmonkeyn Sebastian. Jag lämnade mina saker hos en tjej som stannade utanför inhägnaden, men tillräckligt nära stängslet för att de skulle kunna nå hörlurarna till min iPod. Ca 20 minuter, många skrik och några bett senare fick vi tag i den lilla bit de lyckats få tag i, vi var rädda att de skulle svälja den om de fick behålla dem alltför länge. I övrigt har det mest varit en standarddag. Rengöra vattenhål, skära äpplen och kaktus och morötter och åsna, kratta inhägnader, flytta sköldpaddor och jaga kalkoner. Caracalen är fortfarande inte återfunnen, men det finns tecken som tyder på att hon är någonstans på farmen. Var hon än är så gömmer hon sig bra!

Så, nu är jag ikapp igen! Jag ska försöka blogga oftare så att det inte tar så lång tid, det här har jag skrivit på hela dagen, när jag har fått tid över. Jag hoppas också på att kunna få upp lite bilder, även om jag har tagit väldigt få än så länge. Ikväll kommer newbies (vi blir oldies!) så det kanske inte blir jättemycket tid över, men vi får se :)