I förrgår hade det åskat på natten, och det märktes på djuren. Vi blev varnade på morgonen för att de kan bete sig lite vildare, det svalare vädret ger dem massa energi. Det märktes! Jag skulle vara hos Bella och Floy hela morgonen, men det blev inte mer än någon timme. Bella, som i vanliga fall är en liten ängel med svans, ville inte alls vara med utan ville bara bitas. Nu är hon inte tillräckligt stor för att det ska göra ordentligt ont, men det gick liksom inte att göra någonting med dem. När Bella attackerade tjejen jag var inne med gav vi upp och gick ut. Istället hann jag börja snickra ihop och måla korsen till de två små getternas gravar. De är inte färdiga ännu, men jag har i alla fall börjat!

På eftermiddagen skulle jag på Lion interaction, dvs fotografera lejon från biltak. Lejonen sov dock, så det blev inte jättemycket foton. Lite är det ju så att när man har fotat ett sovande lejon så har man en bild på ett sovande lejon, och då behöver man inte ta hundra bilder till. Men det var fint ändå, lejonen är alltid fina! Det mest spännande var dock att ta sig dit och därifrån. På grund av glömda nycklar och liknande passerade vi krokodildammen fyra gånger. Första gången skrattade vi åt dem som grävde där inne, det är lite tradition att man gör när man åker förbi. De nästa tre gångerna kastade de sand på oss med spadarna. Mycket sand. Så efter vårt besök hos lejonen tog vi oss in i den stora kylen, fyllde hinkar med mieliepap (majsgröten vi matar babianerna med) och gav oss iväg till krokodildammen för att kasta på dem. Vi var tyvärr lite för dåliga på att sikta för att det skulle bli riktigt bra, men det var kul ändå. Mieliepap är klibbigt och ganska perfekt för att kasta på folk!

Och så kom det newbies igen, ingen svensk den här gången heller men två som åker hem samma vecka som jag, det är nog de första. Det var dessutom en tjej som fyllde år, så vi tre svenskar som är här gjorde ett extremt osynkat och förvirrat försökt att sjunga fyra verser av Ja Må Hon Leva. Det var ett äventyr, det är klart lättare om alla a) har hört alla verserna, b) är överrens om i vilken ordning de kommer och c) inte skrattar genom hela sången. Det var ett äventyr, inte minst eftersom alla norrmän förstår tillräckligt mycket för att skratta åt skjutas, hängas och dränkas, men ingen annan förstår någonting alls!

Igår var en farmworkdag. För alla! Antingen var man på foodprep, eller också hade man farmwork. Jag hamnade vid den fantastiska släpkärran, och skottade upp sand. Det blåste dock inte, och vi hade elva spadar istället för fyra, och vi lade plastpåsar över hålen innan vi började lasta sand, så på 30 minuter hade vi ungefär fem gånger så mycket som vi hade på en timme förra gången. Sedan körde vi ut sanden till farmens entré, på grund av traktorn tog det massor av tid (vi åkte dock på sand, vilket var mycket mer bekvämt än bagaget vi vanligtvis sitter i), och lastade av all sanden där. Det skulle göras mer, men saker gick som vanligt inte som planerat och det blev inte så.

På eftermiddagen var jag en av de lyckliga få som inte hamnade i krokodildammen! Vi fick istället följa med Bonnita på outside feeding. Bonnita är den av våra coordinators som nästan alltid är på foodprep, så när hon får göra något annat så blir hon väldigt glad. Detta innebär ett äventyr för alla volontärer, vi badade (nästan) i ett vattenhål, och hade vattenkrig två gånger. Med andra ord var vi tvungna att tvätta bilen när vi kom tillbaka...

Idag började dagen med den spännande uppgiften "ta kort på lastbilen med hö så att vi kan skriva om det på facebook". Det hade dock varit lättare om kameran hade haft batteri, så en annan tjej gjorde det och jag fortsatte måla kyrkogårdskors. De blir gröna, för det fanns inte jättemånga färger att välja på. Det fanns heller inga penslar. Vi hade ett antal kreativa idéer, allt från att strimla bambu eller måla med löv till att klippa lite hår från en åsnesvans och göra en pensel av, men vi kom fram till att det enklaste var att måla med fingrarna, så det gjorde jag. Nästa äventyr var att hitta något att tvätta händerna med, det gick det också! Förmiddagens höjdpunkt var dock att mata springbocken. Det gör jag visserligen varje dag, men ändå. Jag har haft problem med den där springbocken tidigare, han ville inte sluta attackera mig och det var riktigt jobbigt i flera veckor, jag var extremt rädd för honom. I morse åt han från min hand, och jag fick klappa honom på halsen. Inte länge eller mycket eller något, men för någon vecka sedan hade jag inte ens kunnat försöka. Det var en seger. Till och med Frikkie berömde mig för mina framsteg med denna springbock igår ("I like the way you've grown at Harnas"), och Frikkie är inte den som strör beröm omkring sig. Det var fint!

I eftermiddags var jag på en snabb outside feeding igen, med betoning på snabb. Owen ville vara tillbaka till fotbollen, så han körde fort. Vi flög omkring på taket. Vi var dock tillbaka i tid, så han var glad. Jag spelade ingen fotboll, men det gick att titta på också. Spelet blir mer spännande när det springer in en kudu på planen halvvägs genom matchen. För en gångs skull var det dock inte två strutsar, en springbock och en sköldpadda också!

Ikväll har alla mina stugkompisar sleepouts på olika håll, så jag har stugan för mig själv. Konstigt!