Sådär, en en gång lite för länge mellan blogginläggen! Nu när jag kan skriva dem på datorn, vilket går fortare, skriver jag mer sällan, för jag har inte datorn uppe särskilt ofta.

I torsdags eftermiddag gick vi ut på promenad med Ronnie, Rika, Rosie och Abu igen. Filmteamet ville filma en baboon walk, och det visade sig vara lite av en upplevelse. Tertius har koll på babianerna, så de ger sig inte på kameramännen, men det gör också att filmteamet inte riktigt förstår hur man jobbar med babianer. ”Can you pick her up again?” fungerar liksom inte. Jag kan inte lyfta upp en babian om inte sagda babian ber om att bli upplyft. Så det var ganska många volontärer som var ganska frustrerade, promenaden känns inte lika mycket ”på riktigt” när man måste ställa sig upp och sätta sig ner tre gånger för att de ska filma från olika vinklar. I övrigt var det dock en fin promenad!

I fredags morse hade jag fler babianer att jobba med. Vi har fått en ny liten babian, som är en liten aning större än Floy. Babianen, vid namn Panniki (vilket betyder stekpanna, fråga mig inte varför de döpte henne till det) var husdjur hos en bushman-familj och trivdes jättebra, men började bli lite för stor. Hon har aldrig sett vita människor, eller andra babianer, och trivdes inte helt med att bli placerad med Bella och Floy. De tycker så mycket om folk, och Panniki blir svartsjuk när man gosar med dem andra men vill inte riktigt gosa själv. Så det blev en morgon med en del kramar och en del bett. Det börjar i alla fall gå bättre!

På eftermiddagen fick jag en annan bebis att gosa med! Ett litet föl, lite drygt en vecka gammalt och döpt till Hope. Hans mamma är också här, men i väldigt dåligt skick och hon klarar inte av att ta hand om honom. Vi flaskmatar honom för tillfället, medan mamman blir starkare, sedan får vi se om hon vill ge honom mjölk. Han är gullig i alla fall, och älskar äpple. Han börjar också bli lite mindre skygg, från början tyckte han inte alls om människor men nu kommer han fram till åtminstone några av oss.

Lördag morgon började med att filmteamet ville filma mig. Igen. Vi var två stycken, den andra tjejen tysktalande, som skulle flaskmata kudu”bebisarna” (i storlek med små hästar, ungefär). Kuduantiloperna är i vanliga fall jättegosiga, men just när det gäller mjölk vill de gärna ha mer. Och mer. Och när flaskan är tom går de gärna mot en med hornen för att markera att de vill ha ännu mer. Nu har våra ”bebisar” tack och lov inte mer än 15 cm horn än så länge, men när man har två av dem som vägrar backa är det ändå lite jobbigt. Framförallt när filmteamet är upptagna med att filma den andra tjejen så att man inte kan få någon hjälp. Sedan ”släppte vi ut” kudusarna, i det vilda, dvs jagade dem över staketet. Att de redan är fria, och hoppar över det där staketet flera gånger varje dag, vet ju ingen som ser serien.

Efter kudufilmningen hade jag foodprep för Crocs igen. Maten var skuren när jag kom tillbaka från filmningen, så det var bara att mata och städa jag skulle göra. Så länge bara folk talar om för mig vad jag ska göra så!

Eftermiddagen tillbringades med lilla Hope, igen. Han är nu ute på gräsmattan på dagarna, utan sin mamma, och tillbaka hos henne på kvällarna. Han tycker inte riktigt om gräsmattan ännu, det är läskigt att vara ensam och finns så mycket att titta på, men efter en stund går det ganska bra. En lugn och skön eftermiddag blev det i alla fall!

I förrgår var det en farmwork-dag! Det regnade dock, så det blev farmwork under tak. På förmiddagen skulle babianinhägnader byggas och lagas, mest satte vi upp nya stockar att leka med och sådär. Det var typiskt bra farmwork, roligt och väldigt uppskattat av djuren. På eftermiddagen skulle vi laga en massa krattor och sopborstar, men eftersom förrådet med alla verktyg var låst kunde vi inte göra mycket. Efter ett antal kreativa och desperata försök att borra och hamra med allt vi kunde hitta gav vi upp och lämnade det till en annan dag. Istället hjälpte jag Louise, som är Donkey Mum, att hämta och mata åsnefölen Ben och Jerry.

Igår regnade det igen. Vi skulle ta ut de tre geparderna på promenad, men de var inte det minsta intresserade av att lämna trädet där de hade hittat lite torr mark. De ville inte umgås med oss heller, så vi gav upp och gick till surikaterna istället. De frös, jättemycket (en surikat förlorar 5% av sin kroppsvikt varje natt bara för att hålla värmen, så sol under dagen är ganska nödvändigt för dem). Så i två timmar hade vi surikater som värmde sig och sov under våra regnjackor, det blev en väldigt mysig interaction trots brist på geparder! När vi var färdiga ville Bonnita ha hjälp att storstäda rummet som kallas ”the Nursery” där smådjuren bor, så vi hjälpte till med det också. Det såg hemskt ut, men nu är det rent och fint :)

På eftermiddagen var det baby baboon walk igen, den här gången med bara Ronnie, Rika och Rosie. Det var en helt annan stämning på promenaden när inte Abu var med, så mycket lugnare och mycket mysigare. I vanliga fall slåss Abu och Ronnie precis hela tiden, helst på folks fötter, men nu var Ronnie också med och klättrade i träd och satt på folks huvuden istället, mycket trevligare!

Idag har jag haft en spännande morgon. Vi har vaccinerat strutsar, och strutsar vill inte bli vaccinerade. Alls. Det krävdes fyra personer som greppade vingarna och höll fast strutsen, satt ovanpå och försökte hålla fast halsen, men fyra strudsar hann vi fånga och vaccinera i alla fall. Det var en upplevelse, de sparkar och slår och vill inte alls. Men med både Tertius och Frikkie kändes det ändå betydligt säkrare än jag trodde att det skulle göra. Min uppgift var att fylla sprutorna och ge dem till Frikkie, så det var inte mitt i all action, i alla fall. Även om det nog hade varit lite roligt (och ganska livsfarligt) att försöka hålla fast en struts...