45 dagar kvar. Långsamt kryper tiden fram. Jag har precis börjat skissa på packlistan. Den här gången bestod detta projekt mer eller mindre av att kopiera packlistan från förra gången, ta bort allting som jag lämnade i Namibia efter den resan (vilket var nästan alla kläder, framförallt) och konstatera att det behöver införskaffas lite nya slit-och-släng-kläder (eller snarare slit-och-lämna-till-bättre-behövande-kläder) igen om jag ska ha något att ha på mig. Så det är morgondagens projekt. Tack och lov har vi konstaterat att New Yorker har jättebilliga baslinnen, så dit bär det nog av. Den här gången behöver jag i alla fall inte köpa ett helt apotek, det borde räcka med ett halvt för att fylla på det jag redan har. Den lilla väskan jag brukar packa apotek i agerar för tillfället syskrin (vilket är bra, eftersom det är det den egentligen är till för) så vad jag ska packa allt i återstår att se. Kanske blir det en plastpåse.

 

Med andra ord är jag igång och bloggar om packningskaos igen. Består den här bloggen av någonting annat än absurda anekdoter om djur och mitt packningskaos? Förmodligen inte. Men men, jag antar att man som läsare får skylla sig själv, jag har flera gånger sagt att jag bloggar i första hand för min egen skull. Och jag tycker tydligen om packningskaos!

 

57 dagar. Mindre än två månader. Tydligen blev det mindre bloggat inför resan den här gången, för nu är allting nästan klart. Visumen redde förhoppningsvis ut sig till slut. Den här gången var vi tvungna att få alla papper (passkopior och anställningsbevis/studiebetyg) vidimerade av en Notarius Publicus, eftersom Namibia har blivit mycket hårdare med sina arbetsvisum. Tack och lov fanns det en sådan i Uppsala, så visumet söktes för länge sedan. Nu har vi också bokat flyg, betalat resten av Harnas-vistelsen, och efter många om och men fått tag i hostelet för nätterna i Windhoek. De ordnar även med transport till och från flygplatsen. Check!

 

Kvar är nu alltså mest väntan. Lite finns det kvar att göra, vi ska fortfarande titta lite på vad vi vill göra i Windhoek, och reseförsäkring måste bokas. Någon gång ska vi också kolla upp reglerna för gula febern-vaccin när man ska resa genom Sydafrika, men eftersom de tydligen håller på att ändras väntar vi ett tag till med det. I skrivande stund är Anna och tar de sista andra vaccinen i alla fall, jag är klar sedan förra resan. 

 

Två månader. Jag ska praktisera i tre veckor, jobba ungefär en månad, och sen, äntligen, väntar Namibia på mig igen!