6 dagar. Ja, så lite är det. Mindre än en vecka. Snart fem dagar, faktiskt, den här är ju nästan slut. Det här var sista torsdagen i Sverige. Om en vecka är jag, förutsatt att ingenting går fruktansvärt fel på vägen, i Windhoek. Tiden går galet fort!

 

Jag har fortfarande inte fått mitt visum, men jag har pratat med Harnas och de säger att jag inte ska ha någon panik. Jag har inte heller fått den officiella bokningsbekräftelsen på transfern från flygplatsen till mitt hostel, men jag har fått ett mail som bekräftar att det är bokat i alla fall, och det räcker för mig. Jag får också sällskap på mitt hostel av minst en svensk och en norsk tjej som sedan ska till Harnas, så det är kul! 

 

Packningen går sakta men säkert åt rätt håll. Eller ja, det är väl lite av en definitionfråga, högen med saker som ska packas ner växer i alla fall. Tyvärr gör inte väskan det. Hur många gånger har jag bloggat om packningskaos nu? Vänta er minst två inlägg till innan jag åker, jag lär ha panik på måndag och tisdag.

 

Ett stort projekt som skulle bli klart innan jag åker är i alla fall färdigt nu, körkortet fixade jag igår! Så nu är det åtminstone en sak mindre kvar på listan. Nu är det väl mest det där med att söka någonting att göra i vår också, som kan vara relevant att göra innan jag åker. Det skulle ha blivit gjort idag, men eh... (jag önskar bara att det inte var fjärde gången det inträffade...) Men dagen är ju inte slut ännu! Man skriver säkert mycket bättre ansökningar på nätterna.

 

Torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag, ONSDAG!!!

10 dagar! Imorgon är det ett ensiffrigt tal, det är lite sjukt. Det är tur att det som ska göras hänger med i tempot!

 

Igår handlade jag första lasset med saker jag behöver. Lite småsaker mest; linnen som inte gör något om de går sönder, hörlurar, en ryggsäck att ha på dagarna och ett apotek. Det hela slutade med att personalen på apoteket mycket vänligt undrade om jag var säker på att jag inte behövde en korg. Slutsatsen var att det gjorde jag.

 

 

I övrigt har packningen börjat! Alla kläder stryks, för att ta så liten plats som det någonsin går. Jag förstår inte varför jag är så värdelöst dålig på att packa, men det är jag tydligen. Jag kan få plats med mycket saker på liten plats, men jag kan inte låta bli att packa precis allting som man skulle kunna tänkas behöva, och då blir det ganska mycket saker! Förra gången hade jag två väskor för fyra veckor. Den här gången har jag en väska och tio veckor. Någonting går inte riktigt ihop där! Men det ska nog lösa sig, det är ju fortfarande lite tid kvar. Prioritera och minimera är alltså planen. Ojojoj, hur ska detta gå?!

15 dagar. Det här är första inlägget när jag inte har behövt räkna efter för att veta hur lång tid det är kvar. När jag vaknar imorgon är det två veckor. Herregud vad fort tiden går!
Att göra-listan krymper dock. Jag har fortfarande inga tågbiljetter till/från Arlanda. Jag har ingen bekräftelse på transporten från flygplatsen i Windhoek till vandrarhemmet. Det är fortfarande en del som ska handlas. I övrigt börjar allting som gäller resan att bli klart. Resfebern känns med jämna mellanrum. Samtidigt är jag galet förväntansfull. Det ska bli minst lika spännande som det skulle förra gången, och jag kan inte vänta på att få åka igen. På att få träffa alla, människorna är ju inte samma men djuren! Jag vet inte vilka som är kvar, och inte vilka volontärerna fortfarande har kontakt med. Aviel och Samar tror jag att jag får träffa. Atheno verkar vara på god väg att bli släppt "på riktigt" i LifeLine, men honom lär jag nog också få chansen att hälsa på. Dolce, Gabbana och Matzumi låter det inte som att man har närkontakt med längre, men med lite tur kanske jag får mata dem på tour. Jag är lite rädd att Chloe och Abu också har blivit för stora för volontärkontakt, i alla fall Chloe. 
Och så finns det ju tyvärr djur som jag vet att jag inte kommer att få träffa. Lilla Beaucoup, den ena av Prides ungar. Blommitjie, springbocken som studsade omkring på gräsmattan. Nikita, en av de fyra geparderna som mitt team hade hand om. Blertsi, det lilla lammet som jag fick hjälpa till att behandla när hon blev skadad. Letago, en av caracalerna som jag gick vilse med. Och Elsa, den förlamade lejonhonan som aldrig gav upp. Kanske är det fler, jag vet inte. 

Men så finns det ju nya djur också! Jag vet att det springer omkring två baby kudus på gräsmattan utanför Lapan, och Marieta bär omkring på minst en liten babianunge. Och det lär finnas fler som jag inte vet om. Jag är jättenyfiken och jättetaggad. Om två och en halv vecka är jag där!

25 dagar. Det är mindre än en månad. Mindre än 4 veckor. 3 veckor och 4 dagar kvar. Det är ganska exakt ingenting.

 

Jag har i alla fall tagit tag i mitt liv och bokat flygbiljetter - woho! Efter att ha konstaterat att jag under rådande omständigheter inte vill mellanlanda i Kairo, och därefter kontrollerat alla alternativ ca 10 gånger, så flyger jag nu via Paris och Johannesburg (!!). Jag har medvetet sett till att ha relativt långa byten i Johannesburg så att jag hinner springa omkring lite i hantverksbutikerna där, allt var så fint! 

 

Jag har också bokat hostel (som jag borde ha fått bekräftelser på, det har jag inte gjort... hmm!) och transfer till och från flygplatsen. Nu återstår försäkring, och att meddela Harnas mina tider. Packlistan är färdig, det är en del som ska handlas men annars börjar nog det mesta bli ganska under kontroll. Vädret ser också ut att vara betydligt trevligare den här gången, det är runt 15 grader på nätterna nu istället för 3-4 som det var förra gången! Kanske behöver man inte både sovsäck och täcke och filt! Jag tror dock ändå att jag packar fingervantar för säkerhets skull...

 

Inte långt kvar nu. Snart åker jag!!!