En månad kvar. Det är lika länge som jag sedan kommer att vara iväg. 31 dagar. Det är sjukt.

Nu börjar det närma sig på riktigt. Idag kom de sista papperna från Work&Travel Company, nu är det bara mitt visum jag väntar på också. Där fanns mer information från projektet, framförallt om att man ska förvänta sig att arbetet är smutsigt och tungt och jobbigt och kladdigt, och att man inte kommer att få så mycket tid med djuren som man skulle önska. Dock så verkar det som att man har typ tre timmar varje eftermiddag, och nästan hela söndagarna på sig att vara med dem, så en hel del ser det ut att bli ändå. Tillräckligt är det naturligtvis inte, men frågan är om någonting någonsin skulle vara det.

37 dagar kvar. Det är, kort sammanfattat, inte så länge. Förberedelserna är i full gång, senaste veckan har mycket av de sista sakerna inhandlats och jag har även fått iväg min visumansökan - äntligen. Två par naturfärgade byxor köptes i fredags och ett par lite högre skor köpte jag i torsdags, inte särskilt vackra men de borde fungera bra i Afrika. I övrigt peppas det för fullt med videos och bilder.

Det största peppögonblicket hittills var igår när jag fick se den här videon: http://www.youtube.com/watch?v=HXazm008qto&feature=share

Videon visar Pride, en gepard som kom till Harnas som liten unge för ungefär 6 år sedan. Hon har blivit handmatad och uppfödd av människor, och bor nu i Harnas Lifeline (dvs. ett reservatliknande område där hon lever som vilt men under uppsikt). Hon har varit i lifelinen sedan juli 2010, och lever nu helt utan hjälp från människor. I förrgår fick hon två ungar, de första gepardungarna födda i lifelinen. Hon är ett bevis på att det går att återanpassa uppfödda djur till ett vilt liv, och det ska bli fantastiskt att få bli en del av det arbetet under en månad.

 

48 dagar är det, ja. 48 dagar tills tåget går från Växjö till Köpenhamn. 48 dagar tills planet lyfter från Köpenhamn, förhoppningsvis med mig i, och tar mig via Zürich och Johannesburg till Windhoek, Namibia.

Jag hade tänkt börja blogga om min resa för länge sedan. Jag ville skriva om bokningar och betalningar. Om packning och planering. Om jobb och pengasparande. Om nödvändiga inköp och vaccinationer. Men som vanligt blev allt inte som jag hade tänkt mig, och nu sitter jag här, 48 dagar innan resan, och inser att mycket av det jag skulle skriva om redan är avklarat. Flyget är bokat och betalt. Handpenningen till volontärprojektet är betald, resten jobbar jag för att få ihop. Vaccinerad har jag blivit, och de flesta inköpen är gjorda. Kvar på listan står beige shorts, ett par längre byxor, en vattenflaskhållare och ett par bra skor. Packat har jag naturligtvis inte gjort ännu, men packlistan är påbörjad sedan länge. Det som finns kvar att skriva om är peppande, och själva resan.

Det är till Namibia jag ska. Närmare bestämt till Harnas Wildlife Foundation, ungefär 25 mil öster om huvudstaden Windhoek. I fyra veckor ska jag volontärarbeta med alla möjliga sorters djur, från leoparder och krokodiler till katter och hundar och en och annan babian. Jag räknar med att blogga när jag är där, i första hand för min egen skull men också för dem som är kvar här hemma. Och vem vet, kanske dyker det in någon här någon gång som själv funderar på att åka. I så fall hoppas jag på att kunna inspirera dem på samma sätt som andra harnas-bloggare har inspirerat mig.